Välkommen till Jenny Samuelsons träningslogg, Dietupplägg, råd och tankar.


Det händer mycket på en månad
april 20, 2010, 1:08 e m
Filed under: Uncategorized

Bilden ovan föreställer vår nyanställda tjej Linda där hon visar sin bästa sida 😉

Fy skäms på mig! Det är en månad sedan jag bloggade senast. Sedan dess har Steve Maxwell varit här, vi har varit i Stockholm och hållit utbildning på Planet Fitness, jag har fyllt 37 år (jisses vad jag börjar bli gammal!) och vi har haft en Motalautbildning. Nästa helg ska vi ha vår första Instruktör II utbildning. Under två dagar ska vi svettas och prata om allt från Girevoy sport till idrottsnutrition. Det ska bli riktigt kul! Anki Sundin kommer hit och håller i nutritionsdelen, en riktigt duktig och förbaskat trevlig tjej.

Efter kommande helg är vi lediga en helg innan vi åker till Norge och helgen därefter kommer Josh Henkin hit. Henkin är sandsäcksguru som lär ut på ett enkelt och funktionellt sätt. Det är en ödmjuk kille med många goda träningsidéer. Sedan är vi faktiskt nästan lediga helgen den 22 och 23 maj undantaget en halv prova på dag under lördagen. Dessa teknikdagar brukar vara fullsatta och mycket uppskattade. Kostar ingenting och under två och en halv timme går vi igenom grunderna för kettlebellträning med fokus på svingen och clean. Helgen därefter åker vi till Åre för att vara med på Workout Åre och så vidare. Vi är bokade fram i december vilket förstås är jättekul. Det rullar på allt snabbare och i december kommer vi att vara med på Allt för hälsa mässan med massor av roliga aktiviteter men det återkommer jag till vid senare tillfälle.

Det enda negativa med att jobba på helgerna är att vi missar ledig tid med barnen. Vi försöker ta igen det genom att hämta tidigare på dagis och fritids i veckorna men ibland gör det ont i mammahjärtat när båda hänger om halsen och frågar varför mamma och pappa måste ”jobba jäääämt”. Under sommaren ska de dock vara hemma i sex veckor plus att vi åker iväg tillsammans de två första veckorna i augusti. Jag hoppas att det kompenserar våra många arbetshelger. Snart är de så stora att de kan följa med oss på våra resor men jag har en känsla av att de ganska snart kommer att tycka att det är ganska tråkigt 😉

Mycket kommer att hända i vårt gym efter sommaren men det är en så länge lite av en hemlis… Snart ska dessutom Spartan Beach 2010 tävling avgöras. Ni som deltar, lägg in slutspurten! Den första maj är slutdatum.

På återseende!



Nästan sliskigt gulligt…
mars 17, 2010, 2:23 e m
Filed under: Uncategorized

Livet är en förunderlig resa och det är inte alltid stoppen på vägen är speciellt roliga. Saker händer som gör att man verkligen måste ta i och kämpa för att komma igång igen. På vissa rastställen smakar dessutom kaffet för jävligt. Nog med metaforer… Det jag försöker säga är att det inte alltid är roligt att vara människa. Vem var det som sa att det var synd om människorna? Ligger en del i det men ofta kommer detta tycka synd om från oss själva. Vi gör oss till offer för andras val utan att ta hänsyn till att vi också gjort val. Några drar det så långt att hela deras liv kretsar kring offerrollen, inget är deras fal bara alla andras. Känns det igen? Tror de flesta av oss träffat på någon som gjort sig själv till ett offer. Ja vi kan utsättas för hemska saker och ja vi kan råka ut för ohyggliga upplevelser men i de flesta fall är det hur vi hanterar saken, vilken roll vi väljer att inta, som avgör utgången. Vi väljer vem vi vill vara… Frågan som då återstår är vem vi vill vara och det kan vara nog så svårt att svara på. Jag vet att jag vill vara schysst, må bra och vara en någorlunda vettig mamma och kompis. Nä det är jag inte alla dagar men det är mitt mål. Var kommer då allt detta ifrån? Under årens lopp har det passerat en del människor med en självpåtagen offerroll förbi i mitt liv. Jag har avskytt det! Häromdagen kom jag på mig själv med att vara tjurig och nere och det var självklart alla andras fel. Det är okej, jag tror att vi alla har sådana dagar men mitt ynkande höll i sig ganska länge. Visst påverkar andra människors agerande mig men jag har fortfarande ett val och den insikten stärkte mig, fick mig att rycka upp mig och resa på mig. Livet ska vara roligt inte fullt av dynga och i mångt och mycket skapar vi dyngan själva. Jag har ett fantastiskt liv där jag jobbar med det roligaste som finns. Jag har två underbara barn och en man som jag älskar. Jag står nära min pappa och resten av min släkt och jag har några vänner som är mig trogna. Vad kan jag mer önska? Klart det vore skoj att vara miljonär och kanske skulle jag bli aningen lyckligare då eftersom jag skulle kunna resa bort till ett varmare klimat hela vintern men i längden är sådana trivialiteter utan betydelse. Det är inte synd om mig, tvärtom!

 I gymmet händer det mycket. Allt fler hittar till våra pass och våra utbildningar säljs som smör smälter i solsken. Snart kommer den första containern med nya grejer hem och det ska bli riktigt roligt att få testa nya redskap. Någon gång under slutet av sommaren ska vi samla folk till ett världsrekordförsök och innan dess väntar både Steve Maxwell och Josh Henkin.

Min lilla son som ofta omnämns här var alldeles otroligt sliskigt gullig häromdagen. Vi tittade på melodifestivalen tillsammans och han satt som fastklistrad när Jessica Andersson i sin vackra klänning gjorde entré på scenen. Pappa Olof frågade honom om han tyckte hon var vacker. Till saken här att han är djupt förälskad i en liten flicka på dagis som heter Tindra. ”Nä” svarade Samuel ”hon är inte alls lik Tindra”. Får man vara så söt?

Nu ska jag iväg och hämta barnen innan dottern ska på ridlektion. Hoppas vi ses på träning!

På återseende!



Göteborg – ”vilka goa gubbar”
mars 8, 2010, 10:58 f m
Filed under: Uncategorized

Under lördagen och söndagen befann vi oss i Göteborg. Under dessa dagar körde vi Spartan Kettlebell Foundation och Spartan Kettlebell Instruktör I med ett suveränt gäng. Det var en härlig stämning och alla lärde sig snabbt. Vi hade dessutom förmånen att få ha Markel Thylefors på plats som hjälpinstruktör. Markel är den första Girevoy Sport tävlande i Sverige och han har unika kunskaper om tävling och träning inför tävling.

Det är fatiskt sant som det är sagt att göteborgare är ett trevlig folk. Inte blev det sämre av att utbildningen förlagts på St Jörgen Park med ett underbart hotell och spa. Förbaskat trevlig personal och god mat! Jag hoppas verkligen att vi kommer tillbaka dit inom en snar framtid.

Gruppen lärde sig som sagt fort och efter ett par timmars tragglande hade de allra flesta fått svingen att sitta. Andningen, nacken, axlar och armar samt leg drive var våra ledord och tusentals repetitioner senare såg det riktigt bra ut. Clean, jerk och snatch gick betydligt fortare att få in och hemligheten ligger i svingen, sitter den så är inte resten så svårt.

Det är verkligen en förmån att få komma ut och träffa andra kettlebellentusiaster. Enda nackdelen är att vi måste vara borta från våra barn. När vi kom hem igår kväll låg de redan och sov men i morse blev det kramkalas. I eftermiddag ska barnen och jag titta på Upp, vi har redan sett den på bio för ett tag sedan men Upp är faktiskt en barnfilm som är värd att ses igen.

Nu ska jag ta med mig hunden ut på en promenad. Det är ingen underdrift att säga att jag längtar efter våren…

På återseende!



Träning med kommunens personalklubb
februari 25, 2010, 3:39 e m
Filed under: Uncategorized

Sedan några veckor tillbaka får vi finbesök i gymmet varje torsdag. Då kommer kommunens personalklubb och tränar kettlebells. Det är en väldigt mysig grupp som på alla sätt utom ett är en god representant för vår befolkning i stort. Det finns alla åldrar, alla storlekar, alla olika konitionsnivåer men bara en kille. Det som jag tycker är allra roligast är att alla kan träna med kettlebells. Passen kan individanpassas genom olika vikter på kulorna, vilken takt var och en tränar i och hur lång vilan är mellan seten. Många av våra pass är ganska tuffa men eftersom det går att välja en lättare vikt och eftersom vi ofta tränar på tid istället för antalet repetitioner går det att träna i sin egen takt. Sedan är det förstås så att det kan vara svårt att träna långsammare än resten av gruppen eftersom det är peppande med gruppträning men det är ju också finessen med det hela. De allra flesta av oss orkar mer än vad vi tror.

För mig som instruktör är det väldigt stimulerande att få stå framför en sådan grupp som den från kommunen. För det första verkar de ha roligt, för det andra har jag roligt och för det tredje ser jag oerhörda framsteg från vecka till vecka speciellt då det gäller deras teknik. För människor som arbetar inom äldrevården eller barnorsorgen är det viktigt att ha en kropp som fungerar som  enhet, som är stark och som klarar av konstiga lyft eller plötsliga kast (försök att hålla fast en trotsig treåring…). Det främsta syftet med funktionell träning är just att få en stark kropp som klarar av vardagens alla utmaningar.

Nu ska jag planera för kvällens kommunpass. Undrar om jag ska utmana dem lite idag?

Kör försiktigt i snöyran!

På återseende!



Spartan 300
februari 19, 2010, 8:06 f m
Filed under: Uncategorized

Förra vintern började vi med utepass, vi kallade dem för SOFT (Spartan Outdoor Fitness Training). Det var en viss känsla att ligga under mörka moln på en snöig sandstrand och göra situps. Passen låg halv sju på måndag mornar och åtta på torsdags kvällar. Det var med andra ord alltid mörkt när vi prang omkring ute i naturen och använde oss av parkbänkar, trafikhinder och annat för att träna. Jag gillade det! Det är skönt att träna utomhus. Det fanns ett par andra som höll med mig men för de allra flesta var det inte så lockande att kravla på mage i fem minusgrader (vad är det för fel på folk ;)).  När vi sedan fick vår egen lokal och hösten blev allt blötare flyttade vi in passen och döpte om dem till Spartan 300. Mycket av det vi gör inomhus är detsamma som vi gjorde utomhus. Egentligen är Spartan 300 något som skapades av dem som tränade skådespelarna inför filmen med samma namn och övningarna är begränsade och ska göras i många repetitioner. Tanken var att vi skulle följa det konceptet men så blev det inte riktigt. Det är roligt med variation och för att träningen ska vara kul behöver de allra flesta av oss just variation. Igår delades till exempel passet upp i tre delar där den första delen bestod av parövningar med gummisnodd. Låter det lätt? Inte alls! Vi började med rodd, bicepscurl och tricepspress och efter att ha kört det ett par varv sprang iv med snodd. En håller emot och den andra drar för kung och fosterland, både framlänges och baklänges. Sedan satte vi snodden under fötterna och bakom nacken och gjorde knäböj med hopp. Riktigt jobbigt men skoj! Nästa del bestod av enbart kroppsviktsbaserade övningar där vi började med sittande benpresskamp, fortsatte med växelrull (ligger bredvid varandra, en hoppar över den andra lägger sig ner och den andra hoppar över och så vidare), benpress med kompis och bendrag med kompis. Det brukar bli en väldig massa fnitter samtidigt som svetten sprutar. Den sista tredjedelen ägnade vi åt Bulgarian Training Bag och mage. Bagarna är mjuka att jobba med vilket kan vara en fördel då man är trött och koordinationen inte är den bästa. Skönt pass!

Kanske borde vi än en gång döpa om dessa pass eftersom den faktiskt inte alltid följer Spartan 300 konceptet, vad tycker ni? Eller så får de helt enkelt heta Spartan… I vilket fall som helst kommer de att förvandlas till SOFT pass bara våren kommer. Om det är fint väder kommer vi att träna utomhus istället för i gymmet. Det finns mycket roligt man kan hitta på i stadsparken eller så träffas vi i Varamon och tränar på stranden.

Imorgon ska vi får lära oss att jonglera. Jag har aldrig lyckats hålla mer än två bollar i luften samtidigt och jag betvivlar att det finns hopp för mig att klara tre men vi får väl se.

På återseende!

Olof leker med bagen i gymmet



Tisdag tjoho!
februari 16, 2010, 8:58 f m
Filed under: Uncategorized

Idag är det tisdag och massor av skoj väntar. På lunchen blir det ett kortare kettlebellpass, på kvällen ett längre pass och direkt efter det styrketräning. Däremellan sitter jag vid min dator och skriver på den nya Bulgarian Training Bag manualen. Om några veckor hålls den första instruktörutbildningen i Bulgarian Bag i Sverige. Jag hoppas att jag kan vara med uppe i Stockholm. Olof är förbaskat duktig på utbildningarna och det är skitkul att vara med. Dessutom brukar jag träffa en massa trevliga människor. Å andra sidan är det skönt att vara hemma med småfröna också.

Vi kommer snart att dra gång två nya pass på gymmet. Det ena kommer att vara ett lite snällare pass för människor som gärna vill komma igång men inte riktigt vet hur. Kroppsvikt och gummisnoddar kommer att utgöra grunden. Det andra passet kommer att vara tvärtom. Det är för alla som vill köra ett riktigt tufft pass med tunga intervaller. Många nya har hittat hit på sistone och det tycker vi förstås är skoj.

Jag har faktiskt börjat lära mig att ta det lite lugnare under vissa pass. Tyvärr börjar jag närma mig 40 och kroppen vill inte riktigt vara med längre. Eller så är jag helt enkelt lite övertränad. Att gå för fullt åtta pass i veckan är i vilket fall som helst för mycket så nu väljer jag vilka pass jag vill ta i på och vilka som får glida förbi i ett lugnare tempo. Speciellt styrketräningspassen får glida förbi aningen obemärkta. Jag gör vissa övningar men inte alla och jag går inte för fullt. Styrketräning brukade vara min favoritträning men så är det inte längre. Visst är det roligt men inte lika kul som att svinga på ett klot eller en säck.

Nu ska jag dricka kaffe med Olof ute i gymmet.

På återseende!



Jag gillar vinter, i måttliga mängder.
februari 11, 2010, 3:25 e m
Filed under: Uncategorized

Jag är typiskt svensk! Om det är för varmt på sommaren klagar jag över det, är det för kallt på vintern gnäller jag över det. Antar att jag är väldigt ”lagom” i mina önskningar. Därför har jag försökt att lägga band på mig och glädjas över att barnen faktiskt kan åka pulka den här vinter men nu börjar jag få NOG! Det är kallt och kallt ute. Snoret rinner och hunden vill inte gå promenader (han har väldigt känsliga små tassar som inte gillar kyla). Barnen tappar bort vantar och mössor på löpande band och overallerna går sönder. Fast det allra värsta är nog påklädningen på morgonen. Dottern är visserligen stor nog för att klä på sig själv men lilleman behöver hjälp och alla ni som har barn vet hur svårt det är att klä på en morgonpigg snart fyra år gammal ål. Men, jag ska inte klaga, tänk på dagispersonalen som har en hel hög med barn att klä på innan de kan komma ut. För att inte tala om alla blöta kläder som ska tas om hand när de kommer in. Snälla våren dröj inte för länge!

I gymmet händer det grejer just nu. Alltfler hittar hit och det tycker vi är jättekul. Många säger efter ett par pass att det är den roligaste träning de testat och det gör mig lycklig. Visst krävs det att man gillar att ta i för att fastna för kettlebells, bagar och annat men det är ju det träning handlar om. Jag är så stolt över dem som tränar med oss eftersom de utvecklas så snabbt. Inte bara får de muskler och blir starka, de förbättrar helt klart sin koordination och de gillar att ta i.

Ikväll ska jag köra det första passet av tio med en del av Motala kommuns personal. Det ska bli kul. Jag har lagt upp det som en kurs så förhoppningsvis går de härifrån som fullfjädrade kettlebellentusiaster om tio veckor.

Efter kommunen kommer de som är sugna på Spartan träning och kvällen avslutas med ett benpass i gymmet. Hoppas vi ses ikväll!

På återseende!