Idag när jag kom hem var huset tomt. Underbart! Barnen och Olof var i simhallen och jag har fått två timmar helt och hållet för mig själv. Först tänkte jag passa på att städa men vad sjutton, har jag huset för mig själv är det guldläge att bara dricka kaffe och sitta på trappan och titta på när vår kattunge leker. Kattungar är väldigt underhållande förutom då de klättrar upp i träd som de inte kan klättra ner firån.

Vi har kommit igång bra i våra nya lokaler. Våra gamla inkörda onsdags och lördags pass går bäst men jag är övertygad om att luncherna och de andra kvällspassen snart kommer att fyllas på. Min egen träning går riktigt bra just nu. För en gåmgs skull har jag inte speciellt ont i min axel och resten av kroppen känns stark och frisk. Det enda jag har att brottas med är min trötthet men den har snarare med små nattvandrare och kattungar att göra (en tio veckor gammal kattunge sover definitivt inte hela nätterna, nej de ska gnaga fötter och annat ”skoj” vid tre-tiden på morgonen).

På måndag startar jag min diet. Jag har varit riktigt grundlig den här gången och planerat allt in i minsta detalj så det finns inte en chans till fusk. Mitt slutdatum är den sjunde november och då ska jag ha gått ner fem kilo (i fett förstås). Någon som har lust att hänga på? Jag delar gärna med mig av upplägget. Vi kan peppa varandra!

Nu ska jag ställa mig i duschen och bara njuta innan resten av familjen dundrar in.

På återseende!

   Så kan man se ut när man tränat fullkomligt slut på sig själv…

 

När jag började träna för ungefär sex år sedan var jag livrädd. Jag hade visserligen tränat när jag var yngre men ”bara” friidrott och jag hade i princip aldrig satt min fot på ett gym. De första tre veckorna tvingade jag Olof att följa med mig så han fick svetta sig igenom ett antal spinningpass och bodypumppass innan jag vågade mig dit på egen hand. Jag var verkligen orolig för att göra bort mig. Dessutom tillhörde jag kategorin överviktiga och alla andra på gymmet såg så smala och vältrimmade ut. När de första tre veckorna avklarats var jag såld och jag mina tre pass i veckan blev sex pass i veckan. Ett år senare hade jag tröttnat på spinning och bodypump och övergick till ren gymträning med hantlar och stänger istället men det har jag visst berättat om förut. Poängen med min historia är att vi är alla barn i början. Många av dem som kommit in i vårt nya gym eller som frågat mig om kettlebellträning är övertygade om att det inte är något för dem. Trots att jag försöker förklara att alla människor kan träna med dessa kulor så tittar de på mig med skepsis i blicken. Vi har verkligen alla kategorier av människor som tränar med oss och det funkar! Det handlar om vilken vikt man använder och vilket jävlar anamma man har. Visst är det jobbigt och visst kan man undra vad sjutton man gett sig in på men det släpper och känslan då man plötsligt står där och inser att man övervunnit sig själv och nått till nya höjder är obeskrivlig. Kom och testa! Måndagar klockan 18.00 kör vi prova på pass september ut.

Nu ska jag åka iväg och hämta mina barn. Jag misstänker att de är trötta idag eftersom de var med mig på gymmet redan kvart över sex i morse. Tror jag ska hyra en bra film åt dem men Samuel vill helst se Spöket Laban medan Saga tycker att Laban är fånig. Det kan vara svårt med ålderskillnad ibland.

På återseende!

På vår tomt har vi päronträd, äppelträd, bigaråträd och lite björkar och annat men sedan ett par veckor tillbaka har alla dessa förvandlats till katträd. Kattungen Maja klättrar glatt upp i alla träd hon kan hitta men hon kommer inte ner igen. Jag har därför slutat att ställa undan stegen eftersom jag måste ”rädda” en förtvivlat jamande kattunge nästan varje kväll innan läggdags. Kan någon förklara för mig varför hon endast klättrar i träd på kvällen? Överhuvudtaget har livet blivit lite mer spännande sedan Maja flyttade in i vårt hus. För några veckor sedan skrek min son i total skräckäckelångest från övervåningen. Klockan var ungefär elva, halv tolv på kvällen så han hade sovit ett tag. Först trodde jag att det var en mardröm så jag avvaktade en stund för att se om han skulle somna om och ganska snart blev det faktiskt tyst. Efter ungefär tre minuter skrek han igen och den här gången gick jag upp. Samuel satt upp i sängen med armarma sträckta framför sig. ”Vad är det” frågade jag. ”Bajs, det är bajs” svarade han. Hm, min son har inte bajsat på sig på länge nu men jag frågade förstås i alla fall om han bajsat på sig. ”Nä” svarade han, ”det är Maja” och mycket riktigt Maja hade bajsat i hans säng medan han låg och sov. Stackars pojken hade sedan rullat runt i det i sömnen och lyckats på kattskit nästan överallt på kroppen. In i duschen och skrubba rent men han luktade lite svagt av bajs även nästa morgon… Efter detta blev Maja begränsad på nätterna. Hallen och köket fick bli hennes domäner men nu har hon lärt sig att skita i lådan och ingen annanstans.

Snart är allt klart i nya lokalerna och det känns verkligen bra. Lokalerna är väldigt trevliga och jag vet att vi kommer att kunna åstadkomma mycket gott där. I veckan inledde jag mitt nya träningsschema. Förutom de pass jag håller så har jag kommit igång med gymträningen igen. Det märks på träningsvärken att det var länge sedan men det är kul och jag har verkligen saknat gymmet. Jag håller mig till basövningar och kör endast tre set åt gången med mellan sex till femton reps beroende på övning. Det är ett alldeles utmärkt komplement till min andra träning.

Imorgon har vi öppet hus mellan åtta och två. Titta gärna in på en kopp kaffe så visar vi lokalerna.

På återseende!

I helgen hade vi Josh Henkin här. Det var en riktigt bra workshop, Josh hade många bra teknikknep och tips. Vi tränade med sandsäckar, jungle gym och stretch bands. Rolig och omväxlande och supereffektiv träning. Jag brinner för att införa detta på mina pass.

Arbetet med det nya gymmet går framåt. Vi har nu haft två träningspass i lokalen och det funkar bra. Det saknas fortfarande en del grejer så som gummimatta på golvet och kabeldrag men så småningom kommer allt att komma på plats och gymmet blir komplett. Redan sedan tidigare har vi haft fyra pass i veckan, nu kommer vi gradvis att öka på antalet pass tills vi hamnar någonstans kring mellan tio och tretton pass i veckan. På lördag (12/9) kommer vi att ha öppet hus med massor av bra erbjudanden. Nästa vecka (vecka 38) har vi en hel del pass att bjuda på. Måndag (14/9) blir det SOFT pass 06.30, nybörjarkurs kettlebells mellan 17.00 och 18.00 samt prova på pass kettlebells 18.00. På tisdagen (15/9) bjuds det på lunchpass kb 12.00 medan onsdagen (16/9) bjuder på kb 19.00. Torsdagen den 17/9 innehåller ett kb lunchpass 12.00 och ett SOFT pass 19.00. Veckan avslutas med ett lördagspass 08.30 på morgonen. VÄLKOMNA alla gamla och nya kettlebellentuasiaster!

Alla ni ”gamla”, vi måste planera in en Spartan fest snart… Gymmet ska ju invigas ju…

På återseende!

Jag har sagt det förut men nu säger jag det igen, jag ska bättra mig gällande bloggandet.

Det har varit väldigt hektiska dagar att få ordning på Spartan gym men nu börjar det likna något. Det ser fortfarande delvis ut som en byggarbetsplats men mellan stegar och ouppsatta lister kan man skönja ett riktigt häftigt kettlebellgym. Igår hade vi vårt första kb pass i lokalen och det kändes både pirrigt och vansinnigt roligt. Än så länge är ekot lite störande men när klinkersgolven täcks med gummimatta om några veckor blir det helt suveränt. Jag är både stolt och förväntansfull, detta kommer att bli riktigt riktigt bra. Förutom kettlebellträning har vi ett vanligt traditionellt gym eftersom vi redan hade de maskinerna. Om några veckor kommer vi dessutom att kunna erbjuda mobilitetsträning, andning och stresshantering. Vi blandar mjuka och hårda värden på ett kanske okonventionellt men effektivt sätt. Träning gör att vi tänker bättre och genom att blanda den lite tuffare, hårda kettlebellträningen med andning och mobilitet får vi en riktigt häftig effekt. Efter ett pass tror jag att de flesta av oss mår riktigt bra, eller hur? Andningen och mobiliteten kommer att finnas separat om ytterligare några veckor. Alla människor kanske inte vill träna med kb med många behöver och vill ha en mjukare form av träning som ger rörlighet och avslappning (sedan kan man smyga in lite belastande träning efter hand).

För alla er som hitintills inte riktigt vågat prova, passa på nu! Vi kommer att ha prova på pass under hela september och vi drar dessutom igång med nybörjarkurser där vi träffas vid sex tillfällen i en mindre grupp och lär oss kettlebellträning från grunden. För mer information gå in på www.kettlebells.nu

Jag måste bara avsluta med en liten anekdot från mitt vardagsrum. Min lilla son och jag tittade på tv häromdagen. Vi fastnade i en film som inte var alldeles lämplig för småkillar men  heller inte alltför våldsspäckad. Samuel frågade mig en massa saker om filmen bland annat om vilken kille som var god och vilken kille som var ond. Efter att ha funderat en stund kring mina svar frågade han ”den där goda killen, kan man äta honom?” Jag skrattade både gott och länge.

Kom och träna med oss! Passa på!

På återseende!

Det är mycket jobb att inreda ett gym, mycket mer än vad jag trodde. Väggar som ska spacklas, slipas och målas. Grejer som ska flyttas och toaletter som ska skuras men det SKA bli klart till den första september. Det kommer förmodligen att fela en och annan list liksom speglar och lite annat men lokalen kommer att vara så pass färdig att vi kan hålla pass i den. Sedan ska butiken flyttas också men det orkar jag inte riktigt tänka på just nu.

Idag är det en vecka sedan Olof kom hem och livet börjar återvända till sin gamla vanliga rytm. Det är skönt att ha honom hemma igen och barnen, speciellt Samuel, blev väldigt lycklig över att se sin pappa igen. Sedan fick de presenter också vilket gjorde att pappa steg snabbt i graderna.

I helgen körde vi vår första instruktörsutbildning. Det var ett alldeles underbart gäng som deltog och det blev två helt suveräna dagar. Det är något speciellt när man svettas tillsammans, det skapar band mellan människor.

En sak är säker, från och med nästa vecka kommer Spartan vara ett av Sveriges ballaste gym! Välkomna på träning!

På återseende!

Aj aj aj!!! I lördags klämde jag min tumme. Vi tränade nere vid Treöresbron som vanligt på morgonen men vi var allesammans ganska trötta och slitna. Passet i onsdags var ganska tufft så vi hade kanske inte riktigt återhämtat oss. En av övningarna var renegade row med två kulor (förstås) men precis när jag skulle byta ställning så ramlade båda kulorna och min tumme kom emellan. Sånt som händer så efter att ha rullat runt på gräsmattan och ojat mig en stund fortsatte jag passet. Idag är det måndag och hela tummen är vackert blå och svullen, det knastrar lite om jag försöker böja den (vilket inte går eftersom den är svullen) men jag tror inte att det är något annat än blod som skvalpar omkring där inne. Jag har dock insett att det är svårt att klara sig med bara en tumme…

Annars gick passet bra men vi var som sagt trötta hela bunten.

På onsdag ska jag hämta Olof på Arlanda. Känns lite pirrigt faktiskt, han har varit borta länge. Jag tror att vår son kommer att krypa ur skinnet av glädje. Senast igår stod han och skrek ”jag vill ha min pappa” när han och hans storasyster var osams. Han kommer inte att få det lätt pappsen…

Nu ska jag och min tumme städa butiken.

På återseende!

Idag har jag testat HIRTS systemet, eller i alla fall delar av det. Jag och två tjejer till testade att springa med detta ”bungy jump” rep om magen och det var skitkul. Rekylen var lite läskig i början men efter ett tag lärde vi oss att parera den. Vi kom inte så långt dock. Rekommendationen för systemet var en 20 meter lång lokal, det behövs inte så länge jag springer med det… Vi provade också att göra ryggdrag och bröstpressar med HIRTS:en och det funkade suveränt. Systemet kommer att fungera super i den nya lokalen!

I tisdags var jag, Lotta och Linda inbjudna att träna med barnen på hockey skolan (hockey mitt i sommaren!?). Den första gruppen bestod av barn i åldrarna sju till nio år. Hur sjutton tränar man barn i den åldern med kettlebells? För att besvara den frågan använde jag min dotter som försökskanin. Hon och jag tränade ett pass dagen innan och efter några korrigeringar fungerade det riktigt bra. Barnen fick träna med en fyra kilos kula och vi körde svingar, snurrar, biceps, tripceps, knäböj och en del kroppsviktsbaserade övningar. Nästa grupp bestod av lite äldre barn samt damlaget. Problemet var att det visserligen hade regnat redan när vi körde första passet men nu hade himlen öppnat sig så pass att det kändes som om någon stod med en hink vatten och hällde över våra huvuden. Moralen sjönk både för barnen och för mig så vi bröt lite tidigare än planerat. Därefter åkte jag hem för att ta en varm dusch men innan jag satte på vattnet bestämde jag mig för att ringa min kompis Roger som engagerat mig som tränare. Jag ville förklara varför jag brutit tidigare. ”Helt okej” svarade Roger ”men du kör väl passet med de äldre killarna nu tio?” ”Hoppsan” svarade jag ”var det ett pass till?” Det var bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka men nu hade väderguden i alla fall bestämt sig för att göra ett uppehåll. Det blev ett bra pass med kaxiga grabbar som inte var fullt lika kaxiga efteråt.

Om mindre än en vecka är Olof hemma igen. Nu har jag vant mig vid ensamheten och kan till och med tycka att det är ganska skönt. Jag vill absolut ha hem honom men jag har hittat tillbaka till vissa saker som jag tappat som att ligga och läsa en halv natt eller titta på alla de där tv-programmen som Olof avskyr. Det finns en viss frihet i att bo ensam men jag skulle definitivt inte vilja ha det så hela tiden eller ens i ytterligare fem veckor men ett par dagar då och då skulle vara helt okej. Ensam och ensam förresten jag har ju småaporna hemma.

På tal om småapor… Jag, liksom troligtvis de flesta föräldrar, kan ibland bli ganska stressad av mina barn. De tjatar och gnäller emellanåt så pass att det känns som om mina öron ska trilla av men det kan jag ta. Men, när jag tränar har jag inga marginaler, då vill jag vara ifred. Vet inte varför jag blir så störd av tjat och gnäll då men förmodligen för att det är MIN tid och jag vill ha den för mig själv. Under sommaren har vi kört en del SOFT pass hemma och det har fungerat riktigt bra men då har jag varit inställd på att inte få vara ifred för barnen men det är knappast den ultimata lösningen. Nu får SOFT passen ligga nere tills Olof kommit hem så får vi se hur de ska läggas upp i framtiden.

Just i detta skrivandes ögonblick sitter min gamla katt (16 år) och tjurar högljutt för att det finns en läskig kattunge i HANS hus (han heter Hans också). Han fräser och morrar, gammelkatten har uppenbarligen inga pappa känslor för lilla söta Maja. Stackarn få konkurens på gamla dar.

På återseende!

Idag är jag gnällig, riktigt gnällig. Det är varmt, snudd på hett, ute och jag lider av sömnbrist. Barnen och jag var på kräftskiva igår. Jag tog det lungt med dryckerna som brukar följa med kräftor men vi tillbringade natten i ett tält. Jag har inte sovit i tält på minst tio år och jag har ju inte blivit yngre under de åren. Först var det varmt och då var det lögn i helvete att somna, sedan blev det kallt och då var jag tvungen att gå upp och klä på mig. Att sova på luftmadrass är allt annat än bekvämt och jag fick ont i min höft. Min son envisades med att krypa ur sin sovsäck i sömnen och sedan väcka mig för att han frös. Tre gånger var jag tvungen att gå ut och kissa men det som tog priset var att min dotter kissade ner sin sovsäck. Nu hade vi en extra sovsäck i tältet som tur var men det var ett väldigt bestyr att få ordning på allt. Tro mig, det kommer att dröja innan jag sover i tält igen…

I förrgår var jag och hämtade en kattunge som överraskning åt mina barn. Min lilla son har tjatat om kattunge länge nu men han är lite rädd för lilla Maja. Hon, liksom alla andra kattungar, är väldigt busig och bryr sig inte så mycket om ifall hon sätter klorna i små pojkben. Jätteläskigt enligt Samuel. Den första natten fick kissekatten tillbringa i köket. På morgonen kom min dotter in och väckte mig och sa att Maja var borta. ”Nej då” svarade jag ”hon finns någonstans, leta lite till”. Det gjorde hon men kom snart tillbaka och berättade att det var blod i köket och att hunden bajsat äcklig diarée i hallen. Där rök den sovmorgonen tänkte jag och kravlade mig upp ur sängen. Javisst var det blod i köket, ganska mycket dessutom och ingen katt i sikte. Nu började jag få en klump i magen. Till slut hittade jag kissen inklämd mellan väggen och hundens säng och hon blödde ur ögat och nosen. Det blev ett veterinärbesök redan efter en natt men ögat var okej och hon kommer att bli bra. Förmodligen har hunden och Maja lekt ochantagligen har Sigge lagt sin stora tass på henne och då rivit henne.  Snacka om dramatisk start!

Veckan som gått har annars varit bra. Vi längtar allihop efter pappa Olof men nu är det snart bara en vecka kvar tills han kommer hem. Jag och ett par tjejer till har flyttat delar av gymmet till den nya lokalen och det kommer att bli så bra. Jag kan knappt vänta innan jag får sätta igång med verksamheten.

I veckan som kommer blir det ett SOFT pass här hemma hos mig. Vill ni vara med så mejla mig jen.sam@bredband.net passet hålls 19.00 på torsdag. Annars ses vi kanske på kettlebellträningen onsdag eller lördag.

På återseende!

Olof är bra på mycket men just datorer är nog inte hans starka sida. Min nya dator fungerade inte som en ny dator ska. Den var inte snabb, den hakade upp sig och jag kunde inte skicka mail… Efter att ha tillbringat en eftermiddag hos Per Rodell är den äntligen så där suverän som en ny dator ska vara. Så nu kan jag blogga igen utan att behöva sitta och vänta en halv minut mellan varje ord.

Idag har jag och Elise samt min kompis Johanna flyttat stora delar av vårt gym till den nya lokalen. Nu känns det som om saker och ting är på gång men massor av jobb återstår och Olof är kvar i Sydafrika. Jag gör så mycket som jag hinner och mäktar med så får vi ta en slutspurt tillsammans när han kommer hem.

Den här veckan kör vi inga SOFT pass i Lövdalen men nästa vecka har jag planerat att jag ska hinna med några pass. Återkommer om dagar och tider.

Avslutar dagens blogg med en engelsk översättning av vad en kettlebell egentligen är

Vad är egentligen en kettlebell?

 Ryska kettlebells eller Girya ser ut som en kanonkula med handtag. Många kallar redskapet för ryska kettlebells men det var inte ryssarna som var först. Födelselandet för urkettlebellen är det antika Grekland där atleter som tävlade i Olympiaden tränade med kettlebells gjorda av sten. Kettlebells har också brukats flitigt i Turkiet men blev ett mycket populärt träningsredskap i Ryssland i brytningstiden mellan tsartid och det nya kommunistiska Sovjetunionen.

 Mångsidigheten och fördelarna med kettlebellträning gjorde att den ryska regeringen införde Girya träning som obligatorium för ryska atleter och militären. Dessutom är och var kettlebellen populär hos den övriga ryska befolkningen.

 Det finns en mängd orsaker till varför grekerna, turkarna och ryssarna använde kettlebellträning. Här kommer några:

 Kettlebells ger resultat. De kan användas för viktnedgång, som rehabiliteringsredskap och för att uppnå en större styrka. Kettlebellens kanske största fördel är dess förmåga att bygga funktionell styrka.

 Kettlebells hjälper mot värk och skador och restaurerar muskelbalansen i kroppen. Kettlebellträning är ett suveränt redskap för att förebygga skador och värk. Du bibehåller din balans, styrka och kondition. Orsaken till att kettlebellträningen är så kraftfull beror på att du använder funktionella rörelser som involverar hela kroppen till skillnad mot i ett gym där den tränande oftast isolerar musklerna en i taget.  Kettlebellövningarna avslöjar snedhet, kompensation och svagheter i kroppen och löser dessa problem. När kroppen får tillbaka sin normala funktion försvinner mycket onödig smärta.

 Kettlebellträning är enkel att lära. Grundrörelserna är enkla och alla kan träna med en kettlebell. Du behöver inte vara ryss för att uppskatta rysk träning.

 Kettlebellträning är kul. Du kan träna var du vill och när du vill. Ta med din kettlebell till parken, stranden eller ut på gräsmattan och kör ditt pass.

 Du kommer att nå dina mål när du tränar med kettlebells. Var konsekvent och ha kul!

 På återseende!